En faktura till en reklambyrå i Malmö och en faktura till en reklambyrå i Köpenhamn kan se nästan likadana ut. Samma timmar, samma belopp, samma bankuppgifter längst ner. Men när den danska byrån skickar sitt leverantörsformulär finns ett fält som den svenska aldrig frågade efter: VAT number. Det är obligatoriskt, och systemet släpper inte vidare utan det.
Utan eget företag finns det ingenting att skriva i rutan, och det är ofta där det första jobbet utomlands stannar upp. Personnumret är inget momsregistreringsnummer. Att fylla i ”not applicable” brukar bara leda till att ekonomiavdelningen hör av sig igen, ibland efter att fakturan redan har legat orörd i flera veckor.
Varför byrån inte släpper fältet
Envisheten har en förklaring. När ett företag i ett EU-land köper en tjänst av ett företag i ett annat EU-land gäller som huvudregel att tjänsten beskattas i köparens land. Säljaren tar inte ut moms, utan köparen redovisar den själv, det som kallas omvänd betalningsskyldighet eller reverse charge. För att få göra så behöver köparen kunna visa att det verkligen var ett momsregistrerat företag som sålde. Annars kan deras skattemyndighet undra varför momsen saknas.
Därför vill de ha två nummer på fakturan: sitt eget och ditt. Många kontrollerar dessutom ditt nummer i EU-kommissionens sökverktyg VIES, där vem som helst kan se om ett momsnummer är giltigt. Hittar de inte ditt nummer där vet de inte om köpet får hanteras med omvänd betalningsskyldighet, och den osäkerheten lägger de hellre tillbaka på leverantören än tar på sig själva.
Ett svenskt momsregistreringsnummer består av landskoden SE, tio siffror och 01 på slutet. För ett aktiebolag är de tio siffrorna organisationsnumret. För en enskild firma är det personnumret, vilket betyder att den som registrerar sig själv också skriver ut sitt personnummer på varje faktura till utlandet. Somliga ser det som en småsak. Andra vill helst inte att personnumret ska ligga i en dansk byrås leverantörsregister, och då är det bra att ha tänkt på det innan man väljer väg.
Även säljaren har skyldigheter i det här läget. Den som fakturerar en EU-kund med omvänd betalningsskyldighet ska ange det på fakturan och redovisa försäljningen i en periodisk sammanställning till Skatteverket. Rapporten är enkel att fylla i efter ett par gånger, men den har egna datum som ska hållas reda på vid sidan av allt annat.
Allt det här förutsätter att kunden finns inom EU. En kund i Norge, Schweiz eller Storbritannien kan också be om ett momsnummer, av ren vana eller för att leverantörssystemet är byggt för europeiska leverantörer. Tjänster till företag utanför EU beskattas i regel inte i Sverige, men vilka uppgifter kunden behöver för sin egen redovisning skiljer sig mellan länderna, och ibland räcker det med ett organisationsnummer.
Två sätt att fylla i fältet
Oavsett om kunden sitter i Köpenhamn eller Oslo måste numret komma någonstans ifrån, och vägarna dit är i grunden två. Den ena är att registrera sig för moms själv, vilket i praktiken betyder att starta en enskild firma med allt vad det innebär. Den andra är att låta fakturan gå genom ett egenanställningsföretag, som säljer tjänsten i eget namn och därmed har ett eget momsnummer att ge kunden.
Det är det upplägget som tjänster för fakturering utan eget företag, som Shoutly, bygger på: det är bolaget som står som säljare, bolagets nummer som hamnar i kundens formulär och bolaget som sköter sammanställningen till Skatteverket. Den som utför jobbet får lön för uppdraget efter skatt och avgifter. I byråns system blir det en leverantör bland andra, med ett nummer som går att slå upp i VIES.
Vilken väg som är rimlig beror mest på hur ofta frågan dyker upp. Ett enstaka uppdrag åt en utländsk kund väger lätt mot att öppna en firma, registrera sig och lämna deklarationer resten av året. Kommer det flera kunder från andra länder varje år, och man ändå har funderat på att driva verksamheten själv, ser kalkylen annorlunda ut. Någon exakt brytpunkt finns inte, och den som letar efter ett visst antal kunder där det slår över lär bli besviken. Skillnaden handlar ofta mindre om skatt än om hur mycket administration man står ut med.
Sedan finns momsbefrielsen för den som omsätter lite, som Sverige numera har. Hur den samspelar med försäljning av tjänster till företag i andra EU-länder vågar jag inte sammanfatta här. Reglerna har ändrats på senare år, och det är just den sortens punkt där en förenkling lätt blir fel. Den som funderar på den lösningen bör gå direkt till Skatteverkets egna sidor om momsbefrielse och läsa dem i stället för en tråd på ett forum.
Vilken väg man än väljer brukar det löna sig att ta frågan innan jobbet börjar. Be kunden om leverantörsformuläret redan när uppdraget diskuteras, se vilka fält som är obligatoriska och bestäm sedan om fakturan ska gå från dig själv eller från någon annan. Några minuter i en mejlväxling kan spara veckor av väntan på pengarna.
Det som däremot aldrig fungerar är att hitta på ett nummer, låna en väns eller sätta SE framför sitt personnummer. Byrån i Köpenhamn slår upp det, numret saknas i sökningen och fakturan kommer tillbaka. Och om den mot förmodan blir betald är det köparen som får en fråga från sin skattemyndighet, en fråga som till slut leder tillbaka till den som skrev fakturan.






